Valack född: 1996 e. Bery Welsh Dragon u. Salix Lollypop ue. Springs Nougat.

Efter Sky och Sassi bestämde vi oss för att köpa en riktig barnponny åt mig, jag hade ju inte haft de snällaste hästarna innan. Vi provred några här i närhet men det var ingen som jag fastnade för, så vi åkte till Heby(vilket vi tyckte var helt makalöst långt bort, haha). Där hittade vi Fantis, han såg ut som en nallebjörn med väääldigt mycket päls. Jag provred och vi lullade runt på ridbanan och skuttade över några hinder och det gick jättebra. Vi bestämde oss på plats och tog honom med oss hem direkt.

I början gick det jättebra med honom och det funkade jättebra. När vi sedan klippte av honom all päls och han fick bättre kondition så kom det fram ett litet envist fullblod. Den vintern bockade han av mig ett antal gånger, han kunde göra rodeobockar genom hela långsidorna. Själva hoppningen gick dock bra och han älskade att hoppa. När jag sen fick hem Sky så fick en större tjej rida Fantis en del han var bara fem år och för stor för mig. Med henne gick han en del unghästklasser upp till Lb hoppning och det gick finfint. Senar fick även han flytta till Frida, eftersom det nu gick så bra med Sky så ville vi sälja honom istället. Med Frida gick han La hoppning, det här var året då han var sju år 2003. Precis som jag och Sky var de med på SM i fälttävlan i Leksan det året, det gick betydligt bättre för dem än för mig och de slutade på en fin femteplats. Frida red sen DM i hoppning på honom samtidigt som mig och Sky och jag tror att de kom tvåa. Sen tog vi med honom hem igen direkt efter tävlingen.

Lisa tog sen över Sky och jag hade Fantis. Nu hade växt i honom och det började gå riktigt bra även om han fortfarande hade väldigt mycket åsikter om allt. Det var inte bara en gång han sprang runt på bakbenen med mig och jag lovar han sprang verkligen runt kan jag säga. Året efter 2004 deltog vi i SM fälttävlan på Gotland, där hade vi hyfsad dressyr och felfri hoppning i terrängen gick det helt enkelt för fort så han sprang helt enkelt förbi några hinder för att jag inte hann styr på dem. Haha så det kan bli. Vi deltog sen i två indviduella och ett lag SM i fälttävlan, han var dock inget större fan av dicken så det tog stopp där. I Mariestad 2006 tvärstannade han så jag flög av och fick hjärnskakning och en massa låsningar i ryggen. Vi hade bara nåt hinder kvar och låg jättebra till så jag var arg som ett bi, när ambulanspersonalen kom och frågade hur det gått fräste jag bara åt dem, hah. Lag SM et gick dock bra men ingen i laget hade någon vidare bra dressyr.

I hoppningen gick det riktigt bra för oss och i början på 2005 så debuterade i medelsvår med ett ner uppe i Umeå. Det året blev vårat bästa med segrar och placeringar upp till medelsvår hoppning. Vi avslutade året med att vara med på SM i hoppning på Grevagården, där kom vi till A-final. Sen blev jag för gammal för att tävla hoppning på honom och Lisa tog över honom. Hon red två indviduella hopp SM på honom och två Lag SM på Strömsholm, även de hade segrar och placeringar upp till Medelsvår hoppning tillsamans.

Hösten 2007 flyttade Fantis till familjen Svitzer i Klippan, Skåne. Där har han tävlats av båda bröderna, men Tom hade han segrar och placeringar upp till och med Msv. Nu bor han hos en annan familj där nere någonstans, det är en liten tjej som rider Ld och Lc på honom. Han verkar ha det jättebra i alla fall :)

Fantis var som sagt helt otroligt envis, han ville alltid få sin vilja igenom. Men samtidigt var han väldigt personlig och gnäggade alltid när man kom, när vi var på meeting hörde han på stegen när vi kom och gnäggade innan han ens sett oss. Även om han ville verka vara en riktig tuffing så kunde han vara en riktig mes ibland. Han hade löjligt lätt för sig i hoppningen och väldigt bra frambensteknik, han rörde sig riktigt bra oxå och vi red upp till och med La dressyr på honom med bra resultat.

Fantis är den ponny som tog mig uppåt i klasserna och jag lärde mig otroligt mycket på honom. Även om jag inte fick den där snälla ponnyn som vi hade tänkt så ångrar jag inte sekund att vi köpte honom för utan honom skulle jag aldrig varit där jag är idag. Han var verkligen en ponny utöver det vanliga, han hade det där lilla extra. Jag kommer nog aldrig glömma honom och han har betytt en hel del för mig. Varje gång vi är när till Skåne så passar vi på att åka och hälsa på honom :-)

När jag ramlat av Sky och brytit armen och han hade flyttat till Frida så lånade vi en b-ponny åt mig, Sascha eller Sassi som hon kallades till vardags. Vet inte riktigt hur gammal hon var men tror hon var i typ 14-15års åldern eller något sånt, tjejen som hade henne hade tränat en del galopp med henne men hon hade tävlat hoppning en del oxå. För mig var hon som värsta drömmen i början jämfört med Sky som kunde hitta på vad som helst när som helst. Eftersom hon var galopptränad så var hon väldigt het att rida ut på men i början gick det bra ändå.

Hemma och på träningar gick det hur bra som helst och hon stannade aldrig, det var med henne jag började hoppa lite högre det vill säga 90-1m fast för en b-ponny är ju det högt. Jag fick mycket bättre självförtroende på henne när det gällde hinder. Tyvärr så hoppade hon knappt över huvudtaget på tävling, så från att träna på medelsvåra banor till att stanna ut oss på först hindret i Ld var väl ingen hit. Hon ville helt enkelt inte tävla och hon visste precis hur hon skulle göra för att slippa det oxå.

Beslutet att lämna tillbaka kom dock när jag, mamma och lisa var ute och red. Lisa red på Bella och mamma på Taxamo, ett fullblod hon hade lånat. Vi red först till en av mammas kompisar pch det gick bra och vi galopperade och höll på. Men på vägen hem fick hon för sig att hon skulle springa, det vill säga galopper väldigt fort så hon stack helt enkelt med mig och jag hade inte en chans att få stopp på henne. Dessutom bockade Bella av Lisa ute på en åker och mamma satt där på ett fullblod, som väldigt gärna ville följa efter. Hon stannade efter en bit och där kom Bella ikapp oss, sen stack hon igen. Vi höll på att krocka med en bil, kan säga att det var väldigt nära. Vi kom i alla fall hem helskinnade allihopa, men efter det lilla äventyret ville inte mamma ha henne kvar.

Tror dock att vi hade kvar henne ett tag men jag blev ju rädd för att rida ut på henne, så Lisa red ut på henne fast någon fick alltid gå och hålla i henne. Det funkar ju tyvärr inte riktigt i längden heller så hon flyttade tillbaka till ägarna.

Jag hann ha henne i några månader kanske ett halvår, under tiden hann jag ändå lära mig väldigt mycket på henne och hon var ju inte en helt lätt ponny. Jag vet att familjen hade kvar henne ett tag, men några år senare träffade vi dem och då hade hon fått flytta till de evigt gröna ängarna. Om jag minns rätt hade hon fått fång eller om det var kolik. Det var en fin ponny i alla fall :)

Någon gång under min tid med Sky så lånade jag en till b-ponny av Maggan. Bee hade honom en sommar om jag inte minns fel, tror att jag mest red hemma. Var inte ute och tävlade i alla fall, tror nästan att han var rätt ung bra minne, haha.

Han var i alla fall en svart söt liten sak, även han bockade en del så hann nog med att ramla av honom ett antal gånger oxå. Vet inte om jag har så mycket mer att skriva om honom, ska kolla om vi har någon bild i något gammalt fotoalbum :)

Isabella eller Bella som hon kallades var född 1991 e. Lord Aramis, kommer inte ihåg resten av stammen. Hon var en perfekt första ponny även fast hon var fruktansvärt envis och rätt busig så ställde hon alltid upp.

Det började med att jag hade henne på ett ridläger här hemma när jag var rätt liten, efter det ville jag ha henne. Vet inte varför vi inte köpte henne faktiskt men hon såldes i alla fall till en annan tjej i Bollnäs som hade henne några år. När hon vuxit ur henne köpte vi henne till Lisa, som tillskillnad mot mig fick en perfekt första ponny.

Bella var som sagt väldigt envis och gick vart hon ville med oss (även med pappa, haha), hon älskade att galoppera på åkrar och gå på terrängen det visade hon genom ordentliga bocksprång så vi flög av henne väldigt många gånger pågrund av det. Annars var hon världens snällaste och verkligen en sådan ponny som alla borde få ha som första ponny. Lisa hade väldigt mycket framgångar med henne upp till och med LB hoppning sen räckte hon inte riktigt till. Vi red även en del fälttävlan på henne och sålänge vi höll oss kvar så gick det finfint, jag red även lite dressyr på henne upp till LB, faktiskt med en del placeringar och vinster.

Annars var jag helt värdelös på att hoppa henne och ramlade av jämt, haha. Men Lisa kände henne bättre så de funkade jättebra tillsamans. När Lisa tog över Sky efter mig så sålde vi Bella till några kompisar i Hofors, där bodde hon i några år innan de växte ur henne och sålde henne till Ljusdal där hon finns kvar än idag :)

Bella har tagit många ryttare upp till LB hoppning och även om hon kunde busa ibland så var hon en väldigt trygg ponny. Vi lärde oss en hel del på henne även om det nog mest var Lisa eftersom det var hennes ponny :)




Lisa, Bella och Jag, Fantis i Bollnäs 2003!

När jag var fem år köpte vi Sky som då var tre år alltså född 1994 e. Molstabergs Sandstorm ue. Twyford Marten. De vi köpte honom av sa att han var inriden vilket vi tvekar på. I början gick det jättebra, jag tyckte att han var rena drömmen jämfört med Ronja. Allt eftersom vart han värre och värre och vi satt upp större, duktigare tjejer än mig men han dängde dem bara i backen. Efter en hel del försök så fick en Polack som var två meter lång och väldigt stor och grov sitta upp på honom. Han försökte dänga av honom oxå men lyckades inte, hans fötter nåde ju nästan backen:-) Sen fick en tjej sitta upp på honom, mamma var livrädd för att det skulle hända något så hon gick och gömde sig. Men han skötte sig bra och två veckor senare tävlade dem, sen tävlade den tjejen och en till honom ett tag eftersom jag fortfarande var väldigt liten på honom och han var ju fortfarande inte någon barnponny direkt.

På sommaren när jag var sex år red jag min första riktiga tävling på honom, en LD i Hofors och vi var felfria. Sen forsatte jag tävla lite lägra klasser medan en större tjej fick rida lite högre klasser på honom. Dock var han fortfarande rätt knäpp och kunde fortfarande dänga mig i backen, han var väldigt människoskygg och kunde tvärvända och sticka åt andra hållet bara för att någon lyfte handen. Så jag ramlade av honom väääääldigt många gånger, när jag ramlat av och brytit armen för andra gången så fick mamma nog och skickade ner honom till Frida i Storvik. Hon hade honom i drygt ett halvår och han gick jättebra med henne. Så på vårkanten ringde Fridas mamma Anki och tyckte att jag skulle komma ner och prova rida honom, mamma gick motvilligt med på det. Väl där gick det riktigt bra så vi bestämde oss för att ta hem honom, men han skulle säljas så fort som möjligt. Det första vi i stort sett gjorde efter att han kommit hem var att starta fälttävlan i Bollnäs, min livs första. Det gick så bra så att vi vann och efter det vill ju jag såklart inte sälja honom.

Vi började klättra mer och mer i klasserna. Jag red upp till och med LA hoppning med både vinster och placeringar på honom. Sen red jag upp till lätt fälttävlan, vilket var det största b-ponnyerna fick gå. 2003 startade vi SM i fälttävlan i Leksand, vilket vi tyckte var helt gigantiskt stort. Det gick inte så bra tyvärr men för mig var det en väldigt stor upplevelse att bara få rida SM! Efter det tror jag att jag red någon hopptävling på honom innan Lisa tog över honom.

Även Lisa red SM i fälttävlan på honom 2004 på Gotland och 2006 i Mariestad, hon red oxå upp till LA hoppning med en hel del vinster och placeringar men startade även någon Msv B om jag inte minns fel. På hösten 2007 sålde vi honom till några kompisar, han fick stå här i ett halvår innan han flyttade till Stockholm. Sen i somras är han dock tillbaka på Hälsingemark och lever numera livet i Rengsjö där han har det jättebra.

Han är en väldigt speciell ponny på väldigt många sätt, man måste nästan upplevt honom för att förstå vad jag menar. Han är dessutom världens sötaste, verkligen sådär supersöt. Jag har lärt mig väldigt mycket på honom, framförallt att aldrig ge upp och fortsätta kämpa även när det känns hopplöst för det kommer en dag när det vänder och går åt det bättre hållet. Det var även honom jag började träna och tävla med, även om det inte alltid gick bra så lärde jag mig mycket på det. Dessutom lärde jag mig att det inte behöver vara så hemskt att ramla av, flög i backen väldigt många gånger när jag red honom. För mig kommer han alltid att vara en väldigt speciell ponny, världens sötaste lilla Sky :)


Som föl på Salstas stuteri :)


En ung Sky!


Lisa och Sky på SM i Mariestad 2006!


Jag och Sky på SM i Leksand 2003






I Skaraborg 2003



Fälttävlansdebuten som slutade med vinst :)

Har väldigt mycket bilder på honom så lägger kanske inte fler senare :)

Redan när jag föddes hade jag i stort sett en häst, det var en shetlandsponny men namnet Ronja. Om jag minns rätt var hon 96cm hög och supersöt. Hon var precis som de flesta andra shettisarna väldigt envis och gjorde sällan som jag ville. Hon rymde ofta och sprang över till våran granne som hade travhästar. Där kröp hon in under staketet och retade hästarna tills de började jaga henne då kröp hon ut igen, haha. Tror jag var typ två månader när jag satt på henne första gången så min hästkarriär började tidigt.

Hann med och ramla av henne många gånger också, en gång drog hon ner huvudet så jag landade med ansiktet på en sten och skrapade upp halva ansiktet. Extremt snygg blev jag hittade ingen bild tyvärr. En annan gång lyckades hon dra ner huvudet så jag flög rakt ner i en vattenpöl, det var inte en lite arg Stina som satt där genomblöt i en vattenpöl medan mamma och hennes kompis satt på sina hästar en bit bort och gapskrattade haha.

Efter att både jag och Lisa hade vuxit ur Ronja lånade vi ut henne till två olika ställen, sen köpte våran tränare Maggan henne. Där fick hon leva sina sista år, vet inte riktigt hur gammal hon blev men tror hon blev rätt gammal. Även fast hon kanske inte egentligen var den bästa första ponnyn så lärde jag mig ändå en del på henne och jag kommer aldrig glömma henne, den där busiga lilla shettisen som gjorde precis som hon ville. Det är väl mycket tack vare henne som jag fick mitt hästintresse :)


Ronja och en liten Stina :)


Jag, Sky, Lisa och Ronja som tomtar :)


Ronja hemma hos Maggan :)